Texten handlade om en pojke som mindes tillbaka när han var 10 år och hanns pappa tog honom i handen och tog med han ut i skogen för att lyssna på fågelsången. När de kommit till skogen gick de runt och lyssnade och kollad på naturen. De gick över en bro och kom fram till en järnväg som dom följde medan det blev mörkare. Pojken berättade för far att han var väldigt rädd för mörkret, men far sa bara att mörkret inte var något att vara rädd för. Efter en stund dök de upp tåg som kom i full fart och pappan han precis rycka undan pojken.
1 Hur var pappan som person
2 Vilken relation har pojken med sin far
3 Har du varit med om någon liknande situation
Författaren Pär Lagerkvist växte upp i Växjö och han var yngste son till en järnvägsanställd, och jag tror att texten handlar mycket om sin egen barndom och relation med hans far. Pär fick Alfreds nobels pris i litteratur år 1951 och har fått en del till priser genom sina år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar