bokuppgift

Det sitter en gud i det blåaste höga
och blickar neråt jorden på djurens besvär:
'Nej titta, mina maskar, de krälande tröga,
de har skaffat sig kanoner, de döda med gevär.
De ha ändrats mycket redan,
de ha titlar och namn -
det är tider sen de avlades i ursprungets famn.

Det är tider sen jag skapte dem att älska och äta,
sen jag gjorde dem av stoft efter belätet mitt -
Nu tävla de med djävlarna i konsten att träta,
nu bråka de om honorna, om mitt och om ditt.
Det bullrar, det flammar,
det är byar i brand,
det luktar blod, det jämrar sig från svartbrända land

Det är tid att bli kräldjur igen och börja krypa -
det var underligt att ont skulle komma av gott.
Deras lek är att bränna, deras lust är att strypa -
det är bättre, att jag dödar dem och skapar något smått.
Det klotet må jag slunga
in i solarnas glöd,
här blir aldrig någon trevnad, förrän jorden är död'

jag tycket att det passar ihop för att dikten handlar om krig, och att världen var på väg till en undergång med allt krig. Jag tror att dom lidande i kriget såg upp mot sin gud och bad om hjälp. 

hela kriget gick till överdrift ett exempel är skyttegravskrig som orsakade stora massaker med miljontals soldater som stred för sitt land bara blev ner bombade av maskingevär.