Vi läser en bok som heter "En ö i havet" av Annika Thor. Boken handlar om två judiska flickor som levde under kriget. En dag så tvingas flickorna åka till Sverige som flyktingbarn för att få slippa kriget. Dom blir omhändertagna av en tant och de får lära sig att prata svenska, till en början är det rätt tufft för dem men ju längre tiden går sätter sig svenskan mer och mer. De får börja i skola och lära sig mer saker.
Jag tycker att boken är bra och man förstår mer hur det var att leva på den tiden, att det var mycket mer strikt. Man fick inte säga vad man tyckte och tänkte i skolan. Boken är rätt svårläst i vissa stycken för författaren använder sig utav många ord som kanske inte används lika mycket i vardagen.
"-Heil hitler, hälsade hon på klassen i stället för sitt vanliga: god morgon, barn.
-heil hitler, svarade några barn och sträckte upp armarna snett framåt. De flesta stirrade bara på sin fröken utan att veta vad de förväntades göra. Det fick de snart veta. I fortsättningen var detta det rätt sätt att hälsa i skolan. Men de judiska barnen, sa fröken och lät sin stänga blick glida över bänkraderna, de judiska barnen fick inte göra Hitlerhälsningen. Därför skulle de sitta för sig själva, på den bakersta bänkraden, så att fröken kunde vara säker på att alla tyska barn hälsade som de skulle, men inte judarna."
I det här stycket tycker jag att de mänskliga rättigheterna bryts, för medan alla barn fick sitta fram så fick judarna sitta längs bak och kolla på när alla gjorde Hitler hälsing. Det är en diskriminering mot dem för de får inte ha sin egen religion
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar